På språng

Semester. Semester himmavid för första gången på många år, och jag gillar't. Fantastiskt väder (och så lite dåligt väder men shit the same för då slipper jag vattna trädgården), chansen att plocka upp böcker som blivit olästa. Alan Hollinghursts bok The Stranger's Child lästes ut under två dagar på en filt i gräset, och den var som En Förlorad Värld 2.0. I ett svagt ögonblick gick jag med på att springa Midnattsloppet i september, sponsrad med PT och träningskläder så där fanns egentligen bara en hake: jag har inte sprungit på tio år (utom till bussen). Utsikten att göra bort mig i tajts, typ komma sist eller få en hjärtinfarkt skrämde dock upp mig så till den milda grad att jag lade upp ett strikt schema, som jag hittills har följt. Så när jag inte latar mig hejdlöst så kutar jag runt i skogen med en pratande löpnings-app.

Frankrike närmar sig och jag ska skriva en artikel om sekuläritet där, detta taffliga svenska ord som inte ens närmar sig franskans laïcité. Mest fantiserar jag just nu om saker som doftar lavendel. Jag kikade igenom mitt bildarkiv från tidigare konferenser, och hittade dessa som på något vis sammanfattar de tre senaste årens konferensresor.

Istanbul 2010. Spännande möten, lååånga diskussioner om kvällarna, en blandning av nostalgi och framtidstro. Men framför allt hade vi så hejdlöst roligt, och därför sammanfattar den här bilden av en turkisk frisörsalong det året, för att vi garvade ihjäl oss och för att "Kuaför" fortfarande är kul i rätt sällskap.

 

Krakow 2011. Rabbi  Rosen spelar spontanpiano under ett porträtt av påven. Nuff said.

 

Manchester 2012. Regn, räkfärgade heltäckningsmattor och stelbenta möten mellan ämbete och aktivism. Besöket till ett fantastiskt judiskt ålderdomshem gjorde allt värt det, men därifrån hittar jag inga bilder så det fick bli den här mingelbilden från loungen på Old Trafford. Jag rök ihop med damen i paisley någon dag innan. Annars brukar jag känna mig sådär lite halvtorrt och beiget akademisk och borgerlig, men hon fick mig att känna mig som en radikal gerillasoldat på barrikaderna. England är ett klassamhälle fyllt med osynliga trådar att snubbla på, och att det var så PK och socialt acceptabelt att bunta ihop människor baserat på ursprung, bostadsförhållanden och yrke gjorde mig märkligt nog argare än den politiska toppstyrningen och spelet för gallerierna i Istanbul, ja till och med argare än av att se romer bli häcklade några kilometer från Auschwitz. Det är nog delvis en hälsosam ilska som driver mitt dialogarbete, för även i en organisation dedikerad åt just dialog mellan människor behövs det påminnas om vikten av ett verkligt socialt engagemang och en verklig lyhördhet, inte en sådan som ser fin ut inför pressen utan en sådan som binder samman och klipper av osynliga snubbelsnören. I sådana här sammanhang måste man våga vara obekväm, och det är med glädje jag ser fram emot att träffa några av världens bästa, obekväma och intelligenta människor igen.

 



Två är ett tema

Ida har fyndat ugglor i veckan och jag också minsann. I fredags var jag i Ystad med omnejd och flanerade, fikade på Fridolfs AKA Wallanderkaféet och besökte antikcentret Solhjulet där jag hjälpte till att värdera lite Delftporslin. Därifrån fick jag med mig den mindre av ugglorna här nedanför.

Den större lite fulare ugglan är en Tore Borg som jag köpte på loppis här i byn i lördags, där jag också gjorde årets vettigaste inköp: en gräsklippare. Den ryska muggen är från samma runda, och jag hittade också en Anna Sparkling champagnekork/flaskåterförslutare från Alessi alldeles ny i sin kartong. Den är nu på väg till min sommelier-syster i Holland tillsammans med Ahlgrens bilar, ett Papier d'Arménie-block, några franska tvålar inköpta i Ystad och ett Rädda Barnen-armband. Tösen har ju fyllt år.

 Raps i Svarte

 Kreativt kaos på Solhjulet

Wallanderiana på Fridolfs

Med nyklippt gräs närmar sig juni och snart har jag semester. Om någon månad åker jag till Provence. Jag brukar inte vara typen som räknar ner dagarna till semestern men satanigatan så skönt med några slöa veckor.



Orientalism

 Snodda syrener

 Rökelsepapper från Papier d'Arménie.
Godast är parfymören Francis Kurkdjians nytolkning av originalet.

Lugnet efter Eurovisionstormen

Eurovisionveckan började med ett sällsynt lyckat jobbevent på Malmö C på måndagen och fortsatte på tisdagen med semifinal 1 på Malmö Arena - och nog var det mäktigt. Vi åt middag på Emporia och gick sedan över till arenan där vi åt efterrätt i logen i väntan på showen. Loreen med barnkör var härligt och att höra Anouk live var speciellt (tonårsnostalgi!!) även om hon gjorde ett sämre framträdande i semin jämfört med i finalen. Danmarks bidrag fick oss att redan börja planera inför Eurovision i Köpenhamn nästa år - och visst fick vi rätt! Att uppleva en del av Eurovision på detta vis kändes som en engångs-grej, något man får chansen att göra en gång, men med finalen en halvtimme bort nästa år är frågan om det inte får bli någon form av repris...

Sen vaknade alltså Skåne till en något mindre glamourös tillvaro och med den kom sämre väder och i mitt fall en riktigt envis förkylning. Så jag kurar inomhus och tänker mig att jag rent statistiskt nu borde hålla mig frisk under semestern, vilket vore emejsing med tanke på att de senaste fyra åren bjudit på dunderförkylning i Krakow, dunderförkylning på Sinai och influensa i Jerusalem. Och just det: lätt släng av festlig magbakterie i Wien också. I övrigt mår jag rätt bra men semester är alltså rent livsfarligt...

Ett av grannbarnen AKA "Citatmaskinen" menar att den största fördelen med att vara vuxen verkar vara att man får ha många doftljus. 

Verkligheten överträffar dikten varje gång

På en månad från detta:

Till detta:

 

För att inte tala om detta:

Och från detta:

 

...till missklädsam bonnabränna. 

 

När man prutar av principskäl och blir ägare till tveksamma objekt

Idag var jag i Kristianstad på Arbetsförmedlingen, höll en företagspresentation och gjorde mitt bästa för att vara en avväpnande och festlig potentiell arbetsgivare. Det finns få saker som är roligare men samtidigt finns det få saker som kan vara så dränerande - jag blir lite grann som en blöt strumpa efter en sådan social urladdning. Efter mötet hade jag lite tid över innan tåget och hade tänkt sörprajsa en kompis på jobbet - det föll sig så att tösen var ledig idag och där stod jag i Kristianstad. Så jag besökte en antikaffär. På två våningar trängdes massa skräp och en hel del bra grejer, attans dyrt prissatt var det men där fanns prutmån visade det sig. Jag lyckades gå förbi en elefant av Vicke Lindstrand vilket jag i efterhand ångrar då jag kom på att min syster antagligen skulle vilja ha den, så jag får se om jag åker tillbaka.

En del saker saknade prislapp och jag högg tag i en Atterberg-vas i hopp om att den skulle vara billig, plus en liten udda kopp som stod där alldeles kaxigt och utsatt - jag känner så väl igen den så jag ville mest ha den billigt för att kunna googla den. Efter att ha babblat bort en stund med en bekant till ägaren (vi avhandlade Holland, arbetslöshet, Autobahn, dialekter och kärlek) så fick jag till slut prata med ägaren, som utbrast "Män dä ä jö en Attårbärj" och ville ha alldeles för bra betalt för vasen. På pin kiv prutade jag järnet och gick därifrån med en vas som jag är osäker på om jag egentligen ville ha, jag kan ha fastnat i dealandet... Den lilla koppen hängde med i alla fall, och i väntan på anslutande buss till kontoret från tåget köpte jag en figurin som i bästa fall är Simmulson och i värsta fall mest anskrämlig. Nu väntar långledigt och uppstyrning av hemmet efter att jag på min lediga dag igår släpade hem massvis med fynd som min käre far gjort, plus fångsten från loppisrundan vi gjorde tillsammans under eftermiddagen. Överst på priolistan står dock trädgården, för att undvika dåligt rykte i grannskapet...

Kommer maj är snart sommaren här

Första maj tillbringades traditionsenligt på mormors födelsedagskalas, och inte vilken födelsedag som helst utan nittio bast minsann. Sedan ett par år tillbaka så har hon lämnat älskade Öland för Kalmar och i och med att jag bara var uppe över dagen så fick jag nöja mig med att glo på ön över sundet, men i sommar så blir det Ölandsrunda. Temat för kalaset var "ladies only" och släktens donnor, tjejer, tanter och damer åt lunch på ett himla tjusigt hak nära Slottet. Jag kan över huvud taget inte minnas namnet på plejset och då frågade jag ändå min kusin en gång extra, men kristallkronor hade de gott om.

 

Efter lunchen tog vi en sväng förbi släkten som ligger begravd på första parkett med flådig utsikt över Slottet och havet, åkte längs kusten en liten bit och spanade på snygga hus, och sen hem till mormor där vi tryckte i oss tårta.

Några timmar senare fick jag hoppa in i taxi till centralen och sen följde den lika traditionsenliga kaosresan hem. Varje gång jag är uppe och ska bege mig hemåt försöker mormor truga på mig proviant inför resan och varje gång protesterar jag och menar på att det bara tar tre timmar hem. När sen tåget fastnar strax utanför Hovmantorp pga nedfallna träd/signalfel/älg på spåret/annan random anledning och jag håller på att svälta ihjäl så ångrar jag mig.

Då var det alltså maj, som alltid går så fort. Under veckan som kommer ska jag försöka vara lite ledig, åka på antiktjosan i Kullabygden och peppa en aning inför veckan efter som innebär event med jobbet och så semifinal av Eurovision i Malmö med tillhörande middag och VIP-loge. Vad har man på sig vid ett sånt tillfälle? Är det läge att se stramt ointresserad ut eller rulla in sig i 12 meter paljett-tyg?